Karriärtjänster i offentlig sektor - viktigt och bra FP-initiativ

Idag presenterar Folkpartiet ett viktigt initativ för väl fungerande vård och skola - och för minskade genomsnittliga löneskillnader mellan kvinnor och män: Jämställdhetsmiljard för högre lön i skolan och vården. Initiativet innebär fler karriärtjänster inom skolan och helt nya sådana inom förskolan och vårdsektorn.

Förslaget innefattar ytterligare 10.000 förstelärartjänster till hösten 2016, vilket innebär att staten bekostar ett lönelyft på 5.000 kronor per månad för välmeriterade och framgångsrika lärare. För förskolans del innebär det en första satsning på 2.000 förste förskollärare under 2016 och för vården en start med 2.000 karriärtjänster för barnmorskor och specialistsjuksköterskor, även det med start under 2016.

Detta är ett mycket bra förslag - det måste vara möjligt att göra ansvars- och lönekarriär även inom den offentliga sektorn och inte minst inom de verksamheter som omfattar flest människor. Jag hoppas att detta kan bidra till en rimligare syn på lönedifferentiering även inom kvinnodominerade yrken. Så kan löneskillnader mellan kvinnor och män utjämnas och en jämnare könsfördelning på den offentliga arbetsmarknaden uppmuntras.

Den som vill kan ju kalla detta feminism - jag kallar det liberalism. Det viktiga är att ta debatten mot populistiska pajaspartier även på vänsterkanten, som Feministiskt initiativ, lika väl som på högerkanten, som SD.

Svensk infrastruktur kräver samtal och samarbete

Sveriges transportinfrastruktur är naturligtvis central för det här landets vällevnad och utveckling. Järnvägssystemet torde vara det som kräver allra mest för att säkerställa effektiva och miljövänliga kommunikationer för såväl människor som gods. Att så är fallet beror i stor utsträckning på många decenniers nedläggningssträvanden och vanskötsel.

Det är därför mycket välkommet att allianspartierna presenterat det så kallade Sverigebygget - en satsning på transportinfrastruktur och bostäder för tiden fram till 2035.

Jag vill gärna se detta som ett initiativ till en bred diskussion om två av våra stora, ja avgörande, inhemska frågor (en tredje gäller utanförskapet inklusive arbetsmarknadens trögheter och anomalier; en fjärde gäller försvarsfrågan). Samtal och brett samförstånd krävs, det är uppenbart - näringslivet måste vara med på tåget (!) och satsningarna måste vara i huvudsak hållbara över tid och tänkbara regeringskonstellationer.

Att frågor och ställningstaganden inte är enkla utan kräver insikt och diskussion visar ett inlägg i Dagens Industri, skrivet av ett antal framträdande aktörer inom järnväg och transportteknik. Artikeln pläderar med stor tydlighet, närmast förtvivlan, för betydligt större och mer konsistenta satsningar på järnvägssystemet, bland annat utifrån den rätt nyligen antagna nationella transportplanen 2014 - 2025 och utifrån det förödande haveriet norr om Stockholm tidigare i år.
Jag kan inte ta ställning till hela argumentationen, men bara det faktum att den finns (och med sådan emfas) är skäl nog för en mycket bred och seriös diskussion!

Mer om familjen

Ursäkta, men jag kan inte uppfatta referatet från Almedalen och Maria Arnholm i UNT.se 30 juni som något annat än ytterst pinsamt. Notisen har rubriken Arnholm mot folket för ny pappamånad.
Som framgår av ett tidigare inlägg är jag inte för överdriven social ingenjörskonst och jag beklagar djupt om frågan, trots stor splittring i FP, drivs på det sätt som antyds i notisen.

När jag ändå är inne på familjefrågor, kan jag inte låta bli att kommentera Maria Ripenbergs ledarlogg i UNT.se 30 juni. Självklart kan familjen ha en röst, liksom en mängd andra konstellationer kan ha en röst, om än inte i parlamentariskt avseende (alltså som en röst i val). Att rösten förhoppningsvis inte är helt entydig är en annan sak och detsamma gäller ju vilken gruppering som helst, inklusive politiska partier. Och det gäller för övrigt även individen, som inte alltid nödvändigtvis behöver vara helt tvärsäker.
En sak ska jag dock hålla med Ripenberg om: vårdnadsbidrag är dumt - lika dumt som kvoteringar av olika slag.

Män som slår saknar heder

Nedan ett par tankar efter att ha läst UNT:s ledare 30 juni betitlad Det osynliga våldet:

Våldet i nära relationer är naturligtvis helt oacceptabelt - liksom allt privat våld i samhället. Det tycker alla anständiga människor och för det behöver man inte vara feminist. Om ett nytt (?) folkhälsomål kan förbättra situationen ska jag låta vara osagt.

Men jag funderar över begrepp som "hedersvåld" och "hedersproblematik", som antyder någon sorts kränkt heder hos förövarna (inte offren). Jag tror att vi måste komma bort ifrån lättkränkthet och diffusa hedersbegrepp. Män som slår saknar heder.

Dags att tänka lite längre - lite oftare!

"Politiska förslag måste ta hänsyn till hela verkligheten", skriver Håkan Holmberg i sin signerade ledare i UNT 27 juni. Klokt, naturligtvis, och något som politiker och "tyckare" borde tänka på lite oftare - fuktiga pekfingrar och billig röstmaximering (?) är inga bra metoder.

I sin analys Föräldradagar i verkligheten problematiserar han den individualiserade föräldraförsäkring, som är så omhuldad i de flesta feministiska kretsar (men uppenbarligen inte i alla). Den individualiserade föräldraförsäkringen syftar ju till att män och kvinnor ska dela lika och att detta enligt teorin skulle leda till bland annat utjämnade löner. Men vad händer då, frågar sig Håkan Holmberg, om en av parterna helt enkelt inte ställer upp?

Det vore också nyttigt, menar jag, om barnets perspektiv och intressen beaktades i större utsträckning (vilket artikeln i förlängningen gör) och då inte utifrån teoretiska konstruktioner, utan med respekt för att alla människor är mer eller mindre olika - även barn. Det är inte självklart att det är bäst för barnet, om staten tvingar endera föräldern att vara hemma.

Verklighetsfrånvända politiker kan naturligtvis hävda att staten inte tvingar någon att vara hemma - man går "bara" miste om föräldrapenningen. Men frågan är om det är lämpligt att staten med hjälp av skattemedel försöker påtvinga medborgare ett visst beteende i en för individerna så central fråga. Mitt svar är nej - social ingenjörskonst var dålig på trettiotalet och är inte bättre idag.

Den privata äganderätten, bärplockarna och kommunen

I söndags deltog jag i en paneldebatt i Mehedeby om utveckling, myggplåga och nedskräpning i bärplockarlägrens spår. I måndags lämnade jag en motion till kommunfullmäktige om den privata äganderätten och nedskräpningen - med krav på att kommun och stat ska ta ansvar.

Det här är kritik mot uppköpare och stat - inte mot utfattiga bärplockare. De som anser att fattiga människors misär i ohygieniska läger och rättslöshet för privata markägare är OK, kan tycka vad de vill - de flesta människor vill förhoppningsvis ha anständiga förhållanden. Statens tröghet och oförmåga spelar tyvärr främlingsfientliga krafter i händerna. Demokratin måste ta ansvar - inte blunda.

Ur motionen:
Bärplockningen borde egentligen inte vara något problem. Bären finns och bara en bråkdel av dem skulle, som det ser ut idag, plockas av inhemska krafter. Livsmedelsindustrin behöver och köper bären. Människor som behöver arbete kommer hit för att plocka.
Varför måste vi då år efter år ha en situation, som påminner mer om vilda västern än om ett civiliserat samhälle?

Läs gärna hela motionen på FP Tierps hemsida.

Stort Grattis och Gott Nytt År!

Uppsala Nya Tidning meddelar idag, på nyårsaftonen, att tidningens läsare med bred marginal utsett grundaren av Uppsala Cancer Clinic, Haile Mahteme till årets upplänning. Oerhört välförtjänt! Stort Grattis!

Läs gärna artikeln i UNT-länken ovan. Den ger en kort resumé av det gångna årets händelser runt landstinget och UCC. Det finns, menar jag, goda skäl att ta Mahtemes kritik av sjukvårdspolitiken på mycket stort allvar. Skälen för en bred diskussion är många, liksom skälen för ett gott samarbete mellan Akademiska Sjukhuset och UCC.

Med detta vill jag också passa på att tillönska mina läsare ett riktigt Gott Nytt År!