Folkpartiets förslag i integrationsfrågan har väckt mycket debatt. Det är välbehövligt och jag uppfattar förslagen som en bra och välavvägd utgångpunkt. Jan Björklund bemöter en del av kritiken mot förslagen i Expressen 30 januari och Allan Widman intervjuas i Sydsvenskan 31 januari.
Reinfeldts uttalande "Jag flyger ofta över den svenska landsbygden. Det finns oändliga fält och skogar. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt" var otroligt nonchalant och ungefär lika dumt som att inbilla sig att det finns någon sorts naturlig gräns för när det så att säga "är fullt".
Men stora förändringar på kort tid frestar på samhället, inte minst om de fördelas ojämnt. Sådant måste seriösa politiker våga diskutera - inte bara slå ifrån sig.
En del talar gärna om Sverige som en "humanitär stormakt", något som jag vill sätta åtminstone sju frågetecken för - ett för varje år det tar för en nyinvandrad att få ett arbete. Det är inte särskilt humanitärt och det går betydligt fortare i en del andra länder. Därför är Folkpartiets förslag bra.
De som tror att FP vill ställa krav bara på immigranterna tar grundligt miste. Tillfälliga uppehållstillstånd borde framför allt öka incitamenten hos politiker, myndigheter och organisationer att inte bara sticka huvudet i sanden och prata vackert om "humanitär stormakt", utan att framför allt se till att människor snabbt kommer i arbete och kan få ett vettigt boende.
Det kan man göra bland annat genom en reformerad arbetsrätt, lägre ingångslöner och en mera liberal bostadsmarknad. Förslag som FP ställer och något för LO och andra "snälla" människor att tänka på.
Jag har dessutom svårt att förstå varför tillfälliga uppehållstillstånd skulle vara så förfärliga. De skulle ju omprövas - inte utan vidare avslutas. Vem kan veta något om tillståndet i Syrien om tre år? Hur länge vill man att eländet där ska vara? Hur går det för ett land som förlorar stora delar av sin kanske mest driftiga befolkning?
Det är dags för Sveriges och Europas politiker att ta ansvar - inte bara prata vackert.
lördag 31 januari 2015
söndag 11 januari 2015
Decemberöverenskommelsen, blockpolitiken och demokratin
Lars Hallén och Ingemund Hägg har under december och januari skrivit två intressanta och viktiga artiklar i UNT: Demokratiföraktet 22 december och Usel överenskommelse 8 januari.
Själv har jag varit inne på temat här i min blogg Problemet är blockpolitiken 30 december. Hallén/Hägg är än hårdare i sin kritik av den så kallade decemberöverenskommelsen än undertecknad i sagda blogg. Jag tror att de har rätt.
Det bokstavligen enda positiva med decemberöverenskommelsen är att det meningslösa nyvalet ställdes in, efter att samtliga partiledningar alltsedan valet i september visat otaliga exempel på ansvarslöshet och ren barnslighet. Det riktiga efter valet hade enligt min mening varit att tillräckligt många ansvarfulla partier skapat en budgetkompromiss, som kunde nå majoritet i riksdagen. Det borde inte ha varit omöjligt med lite ansvar och seriositet, i synnerhet inte om man lagt blockpolitikens stelbentheter åt sidan.
Jag håller helt med Hallén/Hägg om att decemberöverenskommelsen är odemokratiskt tillkommen, utan rimlig respekt för riksdagsordningen, riksdagen själv eller för dess ledamöter. Och jag håller med om att riksdagens ledamöter inte har någon anledning att känna respekt för överenskommelsen. Partiledningarna har valt en mycket farlig väg.
Jag hoppas och förutsätter att alliansens partiledare i fortsättningen respekterar demokratin och sina respektive partier. Vilket enligt min mening bland annat bör innebära att de avstår från att, bakom lyckta dörrar, förhandla fram nya "alliansbudgetar" under den här mandatperioden. I annat fall blir de enskilda partierna meningslösa och bör uppgå i ett gemensamt parti med demokratisk transparens. Men sådana beslut måste fattas på respektive partikongresser efter demokratisk diskussion i partierna. Jag önskar inte en sådan utveckling och jag tror inte att det finns några förutsättningar för sådana beslut under överskådlig tid. Jag tvivlar på att de hade funnits ens efter valet 2006. Och det är definitivt inte partiledningarnas uppgift att de facto skapa ett sådant parti med åsidosättande av intern partidemokrati.
Själv har jag varit inne på temat här i min blogg Problemet är blockpolitiken 30 december. Hallén/Hägg är än hårdare i sin kritik av den så kallade decemberöverenskommelsen än undertecknad i sagda blogg. Jag tror att de har rätt.
Det bokstavligen enda positiva med decemberöverenskommelsen är att det meningslösa nyvalet ställdes in, efter att samtliga partiledningar alltsedan valet i september visat otaliga exempel på ansvarslöshet och ren barnslighet. Det riktiga efter valet hade enligt min mening varit att tillräckligt många ansvarfulla partier skapat en budgetkompromiss, som kunde nå majoritet i riksdagen. Det borde inte ha varit omöjligt med lite ansvar och seriositet, i synnerhet inte om man lagt blockpolitikens stelbentheter åt sidan.
Jag håller helt med Hallén/Hägg om att decemberöverenskommelsen är odemokratiskt tillkommen, utan rimlig respekt för riksdagsordningen, riksdagen själv eller för dess ledamöter. Och jag håller med om att riksdagens ledamöter inte har någon anledning att känna respekt för överenskommelsen. Partiledningarna har valt en mycket farlig väg.
Jag hoppas och förutsätter att alliansens partiledare i fortsättningen respekterar demokratin och sina respektive partier. Vilket enligt min mening bland annat bör innebära att de avstår från att, bakom lyckta dörrar, förhandla fram nya "alliansbudgetar" under den här mandatperioden. I annat fall blir de enskilda partierna meningslösa och bör uppgå i ett gemensamt parti med demokratisk transparens. Men sådana beslut måste fattas på respektive partikongresser efter demokratisk diskussion i partierna. Jag önskar inte en sådan utveckling och jag tror inte att det finns några förutsättningar för sådana beslut under överskådlig tid. Jag tvivlar på att de hade funnits ens efter valet 2006. Och det är definitivt inte partiledningarnas uppgift att de facto skapa ett sådant parti med åsidosättande av intern partidemokrati.
fredag 9 januari 2015
Oui, je suis Charlie - mais je ne suis pas irresponsable
Den förhoppningsvis något så när korrekta franskan ska betyda att jag självklart är Charlie (Hebdo) i den meningen att det fria ordet måste och ska försvaras. Terroristers våld är ett mänskligt lågvattenmärke à la Adolf Hitler, Josef Stalin, Idi Amin och Mao Zedong. Morden i Paris är en extrem mänsklig tragedi.
En annan sak är att jag, när jag bläddrar lite i Charlie Hebdos bilder, inte alls har svårt att hålla med om tidningens egen devis "journal irresponsable" - oansvarig tidning. En del är förvisso både roligt och träffande, inte minst när det gäller franska politiker. Annat finner jag enbart stötande, utan rimligt tänkvärt innehåll och snarast speglande ett allmänt förakt för religioner av alla schatteringar (bilden av den heliga treenigheten är ett sådant exempel). Men man måste enligt min mening vara mer än lovligt pantad för att ta allvarlig anstöt av sådant, som ju ändå är lätt att polemisera mot (till skillnad från rena personangrepp). Och man måste vara en kvalificerad ynkrygg för att ta till våld mot - och mörda - upphovsmännen.
Jag är glad att Charlie Hebdo utkommer på onsdag - trots allt.
Ett par tröstens ord till dem, som kanske förtvivlar över händelserna i Paris, utvecklingen i världen och hoten mot det fria ordet, kan kanske vara följande av Frans G Bengtsson i samband med tänkt utgivning av hans bok Röde Orm i det 1942 tyskockuperade Norge respektive Tjeckoslovakien. Nazisterna ville "förstås" göra "lämpliga" ändringar och förhöra sig om författarens "status". Citaten hämtade från Wikipedia:
"Varken ett komma eller en jude skall med mitt medgivande borttagas ur boken, och min uppfattning är exakt densamma som din egen: jag vägrar överhuvud att bli översatt till norska förrän herrar kretiner och kriminaldårar upphört att syssla med förlagsverksamhet därstädes, och helst upphört med allt annat också."
och
"Tack för aktstycket från Prag. Jag fyller under inga omständigheter i den sortens smörja, utan vill då hellre slippa utkomma i det stackars landet tills vidare. Bortsett från den ariska paragrafen i formuläret, förefalla mig även ett par av de andra ungefär lika meningslösa som om vederbörande begärt upplysningar om hur ofta jag brukar raka mig, eller om jag är skelögd och i så fall varför. Måtte Sodoms och Gomorras eld tvätta den värld ren, där den sortens ting framfödas ur skurkars incest med idioter."
Våldet förlorade och Bengtssons kompromisslöshet gentemot det fria ordets dödgrävare är enligt min mening högst efterföljansvärd. Av detta sagda kan förhoppningsvis också framgå att de, som vill klandra muslimer eller islam i allmänhet för det avskyvärda dådet i Paris, är att betrakta som i princip lika stora idioter som förövarna själva. Islam är, lika lite som kristendomen, men till skillnad från till exempel nazismen, ingen våldsideologi (men om fan läser Bibeln kan det förstås bli lite hur som helst).
En annan sak är att jag, när jag bläddrar lite i Charlie Hebdos bilder, inte alls har svårt att hålla med om tidningens egen devis "journal irresponsable" - oansvarig tidning. En del är förvisso både roligt och träffande, inte minst när det gäller franska politiker. Annat finner jag enbart stötande, utan rimligt tänkvärt innehåll och snarast speglande ett allmänt förakt för religioner av alla schatteringar (bilden av den heliga treenigheten är ett sådant exempel). Men man måste enligt min mening vara mer än lovligt pantad för att ta allvarlig anstöt av sådant, som ju ändå är lätt att polemisera mot (till skillnad från rena personangrepp). Och man måste vara en kvalificerad ynkrygg för att ta till våld mot - och mörda - upphovsmännen.
Jag är glad att Charlie Hebdo utkommer på onsdag - trots allt.
Ett par tröstens ord till dem, som kanske förtvivlar över händelserna i Paris, utvecklingen i världen och hoten mot det fria ordet, kan kanske vara följande av Frans G Bengtsson i samband med tänkt utgivning av hans bok Röde Orm i det 1942 tyskockuperade Norge respektive Tjeckoslovakien. Nazisterna ville "förstås" göra "lämpliga" ändringar och förhöra sig om författarens "status". Citaten hämtade från Wikipedia:
"Varken ett komma eller en jude skall med mitt medgivande borttagas ur boken, och min uppfattning är exakt densamma som din egen: jag vägrar överhuvud att bli översatt till norska förrän herrar kretiner och kriminaldårar upphört att syssla med förlagsverksamhet därstädes, och helst upphört med allt annat också."
och
"Tack för aktstycket från Prag. Jag fyller under inga omständigheter i den sortens smörja, utan vill då hellre slippa utkomma i det stackars landet tills vidare. Bortsett från den ariska paragrafen i formuläret, förefalla mig även ett par av de andra ungefär lika meningslösa som om vederbörande begärt upplysningar om hur ofta jag brukar raka mig, eller om jag är skelögd och i så fall varför. Måtte Sodoms och Gomorras eld tvätta den värld ren, där den sortens ting framfödas ur skurkars incest med idioter."
Våldet förlorade och Bengtssons kompromisslöshet gentemot det fria ordets dödgrävare är enligt min mening högst efterföljansvärd. Av detta sagda kan förhoppningsvis också framgå att de, som vill klandra muslimer eller islam i allmänhet för det avskyvärda dådet i Paris, är att betrakta som i princip lika stora idioter som förövarna själva. Islam är, lika lite som kristendomen, men till skillnad från till exempel nazismen, ingen våldsideologi (men om fan läser Bibeln kan det förstås bli lite hur som helst).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)