Stefan Löfven har rätt i åtminstone en fråga

Att jag inte skrivit på denna blogg på länge beror förvisso inte på att det skulle saknas saker att skriva om. Kanske snarare tvärtom - flödet har istället ibland gett upphov till kortare inlägg på Twitter och Facebook. Och det finns mer än politik.

Men nu vill jag skriva om statsminister Stefan Löfven och en intervju med honom i Svenska Dagbladet, vilken har förkättrats en hel del av diverse politiker och skribenter - också från Liberalerna.

Jag uppfattar emellertid artikeln ifråga som en utmärkt intervju med en rak och tydlig statsminister, som dessutom enligt min mening har helt och självklart rätt i frågan om hur han tänker agera efter valet 2018.

Han säger sig nämligen sitta kvar efter valet åtminstone fram till förtroendeomröstningen, om han inte får en uppenbar majoritet emot sig i valet. Och en sådan majoritet kommer med all sannolikhet att kräva SD:s stöd. Löfven intar därmed en självklar demokratisk inställning, som - till skillnad från decemberöverenskommelsen - visar att han tar valen och demokratin på allvar.

Kritikernas problem är just att de inte tar demokratin på allvar, utan tror att den kan ersättas med en politisk lekstuga med obskyra överenskommelser, vilka åsidosätter valresultatet. Eländet bottnar åtminstone delvis i blockpolitiken, vilken Löfven med rätta betecknar som "förödande". Blockpolitiken flyttar makten från parlamentet till en grupp politruker, som livnär sig på sin sysselsättning och vilka skalden Heidenstam på sin tid, inte utan skäl och under namn av "partigängare", betraktade som en "korsning mellan räv och nöt".

Det Löfven ser som en lösning på den parlamentariska situationen är överenskommelser över blockgränserna, vilket borde vara en självklarhet för alla seriösa partier. Om ideologisk fundamentalism och politrukernas självgodhet läggs åt sidan i landets och Europas intresse, borde sådana överenskommelser vara fullt möjliga.

En närliggande fråga är naturligtvis beröringsskräcken visavi SD, vilken bland annat lett till att Jan Björklund fått utstå mycken kritik inte bara från "kålsupare" som Jonas Sjöstedt, utan även "internt" i Liberalerna. Detta för hans enligt min mening fullständigt självklara förslag att även SD (med 13 procent i valet och av allt att döma mera nu) bör bjudas in till allmänna överläggningar mellan partierna och inte a priori exkluderas. Exkluderingen är enligt min mening ytterligare ett exempel på "etablissemangets" odemokratiska åsidosättande av folkets i allmänna val uttryckta uppfattning. Detta är förödande för demokratin och gynnar ingen mer än möjligen i någon mening SD. Att skälla femton procent av befolkningen för rasister är enbart löjligt.