fredag 27 september 2013

En deprimerande tillställning med några ljuspunkter

Rubriken gäller landstingsfullmäktige 25 september i Heby och jag ska förklara vad jag menar.

När sjuttioen ledamöter, ett betydande antal ersättare och ett antal tjänstemän åker kors och tvärs genom länet för att samlas en heldag i Heby kan man hoppas att något väsentligt ska bli uträttat. Frågan är om så blev fallet i onsdags.

Vi vet alla att även om det finns väldigt mycket att vara stolt över, så är situationen i landstinget och på Uppsala Akademiska Sjukhus (UAS) långt ifrån problemfri. Kösituationen till specialistvården är sämst i landet. Belastningen på personalen är hög och har så varit, inte minst under den gångna sommaren. Och, apropå något som sades i debatten, att personalen är utomordenligt professionell och trevlig gentemot patienterna behöver inte hindra att samma människa ibland kan gråta av utmattning efter jobbet, som har rapporterats i UNT i somras. Personalens engagemang och pliktkänsla ska inte överutnyttjas.

Man kan alltså tycka att diskussionen om Strategisk plan för Landstinget i Uppsala län skulle kunna ge viktiga bidrag för att belysa viktiga frågor. Visst gjordes heroiska försök, inte minst av Carl Nettelblad (FP). Men hur mycket av tre timmars debatt i ärendet tillförde något väsentligt? Den långa tid som gick åt till ältande av hur många rader i dokumentet som krävs för att en fråga ska vara viktig gjorde det definitvt inte.
UAS är för stort för landstinget. Ett förstatligande av universitetssjukhusen borde stå högt på den nationella dagordningen!

Och så var det frågan om UAS styvnackade vägran att remittera patienter med svårbehandlad bukhinnecancer till Uppsala Cancer Clinic (UCC) och en av Europas främsta experter på området, Haile Mahteme. Historien från Haile Mahtemes synvinkel kan läsas i Tidskriften Relation nr 3 2013. UAS vägran att remittera, trots den politiska ledningens uttalade vilja, är milt sagt uppseendeväckande - läs gärna mer på riksdagsledamoten Ismail Kamils (FP) blogg. Patienter från stora delar av vårt land remitteras till UCC - men våra länsinnevånare måste själva betala för att få den bästa vården. Det är omoraliskt och skamligt att denna fråga har förhalats i mer än ett år!

Så vad händer då på landstingsfullmäktige? Jo, Johan Edstav (MP) anklagar alliansen för falskhet och oförmåga att driva sin uttalade linje, eftersom inget formellt beslut har fattats (men vill i likhet med övriga rödgröna inte själv remittera till UCC). Men det enda möjliga formella beslutet är att sluta ett avtal mellan landstinget och UCC, vilket är precis vad Folkpartiet kräver och länge har krävt. Lina Nordquist (FP) och Ludvig Larsson (FP) gjorde utmärkta insatser i debatten med oppositionen - men var fanns övriga alliansen, M, C och KD? Jo, de teg sig igenom debatten. Varför? Det bör medborgarna fråga dem om.
Det finns ett parti, som har satt och sätter patienterna främst - Folkpartiet Liberalerna. Och Folkpartiet var ljuspunkten på landstingsfullmäktigemötet 25 september.

1 kommentar:

Ismail Kamil sa...

Utmärkt inlägg Gunnar.
Ingen kan nu påstå att folkpartister varit passiva. FP har agerat på lokal-, regional-, riks- och Europanivå.
Frågan är vad begrppet "patienten i centrum" tagit vägen? Vad gör andra partier, majoritet som opposition? varför är de tysta?

Ismail Kamil