De senaste dagarna har Upsala Nya Tidning publicerat två (åtminstone) artiklar, som behandlar olika former av trakasserier, dels Carl Franks, ordförande i Judiska Föreningen i Uppsala, artikel Problemet är likgiltigheten på UNT debatt 22 augusti, dels Mats Jonssons, ordförande i Organisation Mot Mobbning, artikel Skriv in mobbning i brottsbalken på UNT debatt 23 augusti. Rubrikerna speglar väl huvudbudskapet i respektive artikel.
Franks artikel utgår från den nazistiska "demonstration" och misshandel i Uppsala 10 augusti, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Artikeln utgör ett mycket intressant och tänkvärt resonemang om polisens och samhällets insatser och ansvar, men också om vars och ens ansvar som människa. Det sistnämnda är på sätt och vis det allra viktigaste. Det vet nazister och andra kriminella och de vet att terror är deras enda möjlighet att bli en dominerande kraft i samhället. Likgiltighet ökar deras handlingsutrymme, rädsla sprids i samhället och ökar deras handlingsutrymme än mer. Det största problemet är likgiltigheten, men tydlig lagstiftning och tydligt agerande från polisens sida är nödvändiga för att skydda demokratin och lämna utrymme för civiliserade medborgare.
Mats Jonssons artikel om mobbning utgör en kontrast till Franks, trots att de i grunden behandlar likartade problem. Jonsson sätter synbarligen hela sin tilltro till lagstiftning fastän lagstiftning när det gäller något så mångfasetterat som mobbning torde vara oerhört mycket mera komplicerad än att införa förbud mot nazistiska och rasistiska organisationer. Däremot verkar han inte alls ha någon tilltro till enskilda människors och organisationers möjligheter eller vilja att agera mot kränkande beteende.
Jag tror att Jonsson har fel. Att frånkänna skolor, arbetsplatser och enskilda människor förmåga och ansvar är enligt min mening både orättvist och obehagligt. Polisen har dessutom möjligheter att ingripa redan idag och till exempel skolan ska till se till att brott beivras. Och till skillnad mot för några år sedan kan mobbaren tvingas byta skola. Men gott ledarskap är centralt. Gott ledarskap i en organisation försvårar mobbning och ger utrymme för till exempel elevernas goda sidor. Dåligt ledarskap skapar tvärtom spelrum för låga instinkter och "djungelns lag". Men alldeles oavsett ledarskapet har varje individ sitt ansvar som människa.
Problemet är likgiltigheten. Och om man så vill - fegheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar