Sveriges transportinfrastruktur är naturligtvis central för det här landets vällevnad och utveckling. Järnvägssystemet torde vara det som kräver allra mest för att säkerställa effektiva och miljövänliga kommunikationer för såväl människor som gods. Att så är fallet beror i stor utsträckning på många decenniers nedläggningssträvanden och vanskötsel.
Det är därför mycket välkommet att allianspartierna presenterat det så kallade Sverigebygget - en satsning på transportinfrastruktur och bostäder för tiden fram till 2035.
Jag vill gärna se detta som ett initiativ till en bred diskussion om två av våra stora, ja avgörande, inhemska frågor (en tredje gäller utanförskapet inklusive arbetsmarknadens trögheter och anomalier; en fjärde gäller försvarsfrågan). Samtal och brett samförstånd krävs, det är uppenbart - näringslivet måste vara med på tåget (!) och satsningarna måste vara i huvudsak hållbara över tid och tänkbara regeringskonstellationer.
Att frågor och ställningstaganden inte är enkla utan kräver insikt och diskussion visar ett inlägg i Dagens Industri, skrivet av ett antal framträdande aktörer inom järnväg och transportteknik. Artikeln pläderar med stor tydlighet, närmast förtvivlan, för betydligt större och mer konsistenta satsningar på järnvägssystemet, bland annat utifrån den rätt nyligen antagna nationella transportplanen 2014 - 2025 och utifrån det förödande haveriet norr om Stockholm tidigare i år.
Jag kan inte ta ställning till hela argumentationen, men bara det faktum att den finns (och med sådan emfas) är skäl nog för en mycket bred och seriös diskussion!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar