Varför går SD framåt? Trots att till exempel deras andre vice talman, Björn Söder, visar en rätt kvalificerad stupiditet när han talar om att samer och judar inte kan vara svenskar. Nähä, kan skånskar vara svenskar då? 356 år är trots allt inte så lång tid, eller? Åtminstone inte om man jämför med samer och judar. Och om vi skåningar är svenskar, när blev vi då det? Och borde inte göingar hanteras lite annorlunda med tanke på snapphanerörelsen?
Så, om man betraktar den omfattande stupiditet som vidlåder SD:s företrädare och deras partiprogram (se t ex Lennart Nordfors artikel i UNT 18 december), hur i all sin dar kan det komma sig att de stöds av cirka 15 procent av befolkningen? Precis som i stora delar av övriga Europa?
Inte tror jag att det är SD:s egen förtjänst. Jag är tvärtom övertygad om att det är övriga partiers milt sagt tvivelaktiga förtjänst. Precis som i tjugo- och trettiotalens Europa, det vill säga när partier med likartade böjelser som SD senast kunde göra sig breda. Inte berodde det på någon sorts inneboende ondska hos tysktalande eller något slags italienskt "folklynne".
De som framför allt kan lastas, menar jag, är inte partier av vilka man knappast kan förvänta sig bättre, som FI och V, som i många avseenden är lika goda kålsupare som SD, fast så att säga "tvärtom". Nej, problemet ligger framför allt hos de partier, av vilka man kan och bör begära ansvarstagande för det här landet och för den värld vi lever i. Men som tyvärr i allt för stor utsträckning har svikit det ansvaret.
Intressanta tankar kring möjliga bakomliggande mekanismer kan man läsa i Andreas Johansson Heinös artikel Populister frodas när verklig konkurrens saknas i Dagens Samhälle 19 december och, från ett annat perspektiv, i Runsiös och Strömbäcks artikel När medierna sätter spelreglerna blir det nyval i samma tidning 15 december. Den senare artikeln visar hur mediernas nyhetsbevakning tenderar att bli alltmer fördummande, genom sin strävan efter konflikt och spel snarare än analys. Som om inte detta vore illa nog accepterar partier, som borde vara seriösa, en sådan, för landet orimlig spelplan. Det gör man, dels mera amatörmässigt, dels genom att anställa spinngurus, vilka är samma andas barn som de dåliga journalisterna. Hanteringen gör politiker till politruker och leder till att tilltron till både journalistik och politik sjunker, vilket knappast är egendomligt.
Därför är det så alldeles lysande utmärkt att Göran Hägglund, i sin artikel på DN Debatt 18 december, nu tar bladet från munnen i migrationsfrågan. Han gör det på ett förtjänstfullt resonerande och hovsamt sätt, i ett ämne som är känsligt och svårt, men som ändå måste diskuteras - fråga till exempel många kommunpolitiker.
Hägglunds initiativ lovordas, som sig bör, på ledarsidorna i många borgerliga tidningar, till exempel
Dagens Nyheter 18 december, Svenska Dagbladet 18 december och Expressen 18 december. Ett undantag utgör UNT 18 december, som fortfarande verkar tro på idén att sticka huvudet i sanden - och därmed lämna fältet fritt för SD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar